Och jag grät nästan hela resan hem från honom.
Tänkte saker som "det här är kanske sista gången jag ser honom"

Tågvärden som så snällt kollade allas biljetter såg på mig med sorgsna ögon och frågade "är det något som jag kan hjälpa till med? Något jag kan göra?"
- Nej svarade jag. Och vem som helst hade sett att leendet jag gav henne inte räckte till.