Pojken med bruna ögonstenar vill jag inte skriva till. Men han skriver ändå.
Avslutar meningar som "du kan väl skriva någon gång, så jag vet hur du har det". Sedan sitter man i en bil på en gammal landsväg och han skickar sms om lycka. Han skickar egentligen aldrig sms.

Det finns en ny pojke i mitt huvud. Han som har ett hjärta av glas och det känns som att han kan gå i sönder när som helst. Han är egentligen inte någon jag dras till, som jag känner att jag vill lägga armen om, men det är något speciellt med honom. Vad han skriver, hur han skriver. När han plötsligt säger sånt som känns lite extra i hjärtat.

Men plötsligt dyker en charmpojke upp från ingenstans och lägger sin arm runt en i ett grönt tält med femton personer. Kysser en i nacken och man blir omhållen en hel natt. Drar fingrarna längs ansiktet och kramar extra hårt. Jag har saknat det där. Kanske därför jag gjorde runda cirklar på charmpojkens rygg och log när han pussade mig på pannan.