han hade långa ögonfransar och utsvängda byxor
Det är nu som jag vänder tillbaka några blad och börjar tänka på honom igen. För jag vill också.
♥
du är inte ensam om det. ♥
sv; jag tycker du beskrev det så fint och din kommentar var så fin. jag ville bara säga det först. Men visst är det du säger så sant. Jag har också tänkt på det, att det kanske är skönt att jag inte är kär för att det bara kommer bli jobbigt? Men samtidigt så vill jag känna det där bubblet när jag ser HONOM, för jag minns inte hur den brusande och hoppande känslan känns, jag har glömt bort den. Och jag vill bara kunna tänka på honom, vill att hans namn ska värma mig. Även fast det kommer bli jobbigt kanske är jag redo att uppoffra det. för jag vill veta om kärlek finns och hur det känns. Och exakt som du säger, "Samtidigt som man vill ha det, kan man emellanåt inte leva med det.
Visst är det konstigt det där?"
För det är ju så, man kan inte leva med det och man kan inte leva utan det.
