Det knyter sig i magen på ett obehangligt vis,
när jag läser någonstans att han funderar på att resa.
Det hugger till lite extra när jag tänker på att han kanske inte stannar kvar länge till.
Det blir storm i huvudet när han skriver saker som egentligen inte finns.
Jag tappar greppet ibland.
Eller faktum är, att jag tappar greppet lite hela tiden.