"Du kommer alltid, på ett eller annat vis, betyda mycket för mig"

Det är synd att jag inte klarade mig utan den där sorgen. För jag tyckte att allt gick så bra.
Tills han började skriva igen, och jag började tänka på den där helgen som var så fruktansvärt vacker.

För jag är inte någon som säger hejdå.
Det verkar han inte heller vara.
Jag är egentligen inte någon som blir kär.
Det var inte han i heller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0