Du sov och jag vaknade av ljuset som sökte sig fram genom dina fönster. Jag kollade på dig och du hade lite längre ögonfransar än andra pojkar. Solen träffade vartenda liten del av ditt ansikte och jag tyckte att du var så fin, du låg bredvid mig och jag undrade varför någon som jag fick chansen att ligga bredvid någon som dig. Plötsligt började du skratta i sömnen och jag kunde inte låta bli att skratta med dig. Egentligen låg jag och vänta på att du skulle skratta igen. Men du bara sov vidare.

Och egentligen hade jag ont i magen för jag visste att jag skulle åka hem, och för att nervositeten stannat sedan jag kom. Men där låg jag i tre timmar innan du vaknade, jag somna någon minut då och då men mest var jag vaken. Jag sa aldrig någonting till dig. För egentligen hade jag kunnat ligga där bredvid dig hela dagen om jag fick.