för att det gjorde mig lycklig
och tanken slog mig att det kanske bara var hans starka kramar som gjorde mig så vimmelkantig. efter flera månader utan honom är jag nämligen tom på saknad, och inte vimmelkantig överhuvudtaget. ja, kanske var det helt enkelt där leendet som gjorde mig mer förälskad än var jag egentligen var. det får vi väl se.
Kommentarer
Postat av: Jasmine
Och jag kan bara fortsätta att beundra dig, för att du skriver så fint. <3
Kram
Trackback