Jag måste varit nån annan innan jag kände dig
Snurrade runt på ett dansgolv. Med alldeles för hög musik.
Tappade bort mig själv. Jag hade ingen kontroll.
Men det gjorde inget. För i den stunden var alla problem borta.
I den stunden var jag oövervinnlig.
Tappade bort mig själv. Jag hade ingen kontroll.
Men det gjorde inget. För i den stunden var alla problem borta.
I den stunden var jag oövervinnlig.
Och jag började inte prata med någon om honom den här gången.
Jag tror jag börjar släppa taget om honom (trots att jag drömde om honom inatt)
Jag tror jag börjar släppa taget om honom (trots att jag drömde om honom inatt)
Kommentarer
Postat av: Jasmine
Du skriver vackert. Verkligen.
Jag kan liksom se dansgolvet, varven som snurras.
Att fortsätta drömma om en person man håller kär är nog inte ovanligt. Jag stöter själv på en gammal kärlek då och då, men det sker i drömmarna om natten.
Svar: Tack så hemskt mycket för din kommentar. Saknaden är som du skriver; ett maraton. Men jag tror också att saknaden är bra, det håller jag med dig om. Man känner sig omtyckt, för man vet (eller hoppas på) att personen känner det samma. Saknad är ett sätt att ta sig framåt. Utan den hade jag stannat vid första motgång.
Kram
Trackback
