Jag saknar dig mindre och mindre
Egentligen är jag orättvis. För jag har pratat skit om honom till mina vänner, förödmjukat honom, och tyckt illa om honom i mina tankar. Suckat när han har skrivit till mig, plötsligt slutat sakna honom, och inte reflekterat över varje ord han skriver.
Men jag tror det är bra det här. Att jag faktiskt börjat sakna att sakna honom. Istället för att varje dag sukta efter något som aldrig kommer bli mitt.
Men jag tror det är bra det här. Att jag faktiskt börjat sakna att sakna honom. Istället för att varje dag sukta efter något som aldrig kommer bli mitt.
sedan svängde hon till vänster och försvann
Såg en äldre dam på andra sidan gatan idag,
och tänkte på att hon såg så glad och snäll ut.
Funderade ganska länge på att ropa det till henne, men gjorde det aldrig.
Det är ganska underligt tycker jag,
varför det ska vara så svårt att säga något snällt till en främling.
Jag menar, egentligen kommer jag ju aldrig träffa henne igen.
han sa att han mest tyckte om att vara still, och titta omkring på det som bara är
En pojke tar mig i handen och håller om mig lite för länge. Sätter på fin musik och skriver våra namn på ett papper med en röd krita. Men jag känner ingenting.
För jag tänker för mycket på pojken med glashjärtat. Även om tanken att jag ska få hålla hans hand känns lite långt borta kan jag inte undgå tanken.
För han skrattar alldeles för gulligt, tycker om att prata om livet, och har världens mjukaste händer.
För jag tänker för mycket på pojken med glashjärtat. Även om tanken att jag ska få hålla hans hand känns lite långt borta kan jag inte undgå tanken.
För han skrattar alldeles för gulligt, tycker om att prata om livet, och har världens mjukaste händer.
för vi tycker om samma saker
Träffade pojken som har ett hjärta av glas idag.
Jag såg sprickorna i hans ögon någon gång då och då.
Men jag tror aldrig jag har skrattat så mycket i en pojkes sällskap.
Vi satt först på ett café, drack kaffe och varm choklad.
Sen vandrade vi genom en park, satte oss på en bänk och skrattade alltför mycket.
Men mitt bland allt skratt pratade vi om livet, framtiden och hemligheter.
Tycker han är fin (men det vet han inte om).
det blåser kall luft
Det är bra nu tänkte jag. Berättade för mina vänner att allt inte handlar om honom längre. Att det gjorde det innan, men inte nu.
Tills man får ett sms tjugoett fyrtiotre. Han är full och skriver saker som
"jag saknar dig, och allt som har med dig att göra"
Tills man får ett sms tjugoett fyrtiotre. Han är full och skriver saker som
"jag saknar dig, och allt som har med dig att göra"
tomma andetag
Det är onsdagskväll i slutet av augusti. Jag sitter i en svart morgonrock med datorn i famnen. Det är låg belysning och allt är som för ett år sedan.
Skillnaden är att allt är tomt nu. Jag tappar inte andan, får ont i magen och blir torr i halsen längre.
Tanken är skrämmande.
För han var allt innan. Han var det första jag tänkte på när jag vaknade och det sista innan jag somnade.
Är allt slut nu? När allt är som trasigast och man inte bryr sig längre?
Skillnaden är att allt är tomt nu. Jag tappar inte andan, får ont i magen och blir torr i halsen längre.
Tanken är skrämmande.
För han var allt innan. Han var det första jag tänkte på när jag vaknade och det sista innan jag somnade.
Är allt slut nu? När allt är som trasigast och man inte bryr sig längre?
