kan inte vet inte förstår inte
Vi var aldrig kära i varann det bara kändes likadant
Det är lite synd att du förstörde allt den kvällen. För jag sitter och läser gamla ord som du skrivit till mig, och det känns fortfarande i hjärtat när jag läser dem. Det är lite synd att det aldrig kommer bli som förr. När du och jag satt uppe varje kväll och prata om stjärnor, varför himlen var blå och hur många hjärtan som hade krossats.
Det är lite synd att du var alldeles för perfekt för mig, medan jag inte hade det som du letade efter.
Han, som av någon anledning bestämde sig för att slänga sånt som är vackert i väggen
Egentligen fick jag ont i magen, men det släppte efter ett tag.
Egentligen saknar jag honom emellanåt.
Och egentligen tänker jag nog fortfarande väldigt mycket på honom, jag är bara jävligt bra på att ignorera det.
Och det är konstigt, att jag kunde känna så mycket som jag gjorde. Medan du gick igenom precis samma sak men kände absolut ingenting.
Och egentligen hade jag ont i magen för jag visste att jag skulle åka hem, och för att nervositeten stannat sedan jag kom. Men där låg jag i tre timmar innan du vaknade, jag somna någon minut då och då men mest var jag vaken. Jag sa aldrig någonting till dig. För egentligen hade jag kunnat ligga där bredvid dig hela dagen om jag fick.
Trots att han lever kvar, har han ändå sagt hejdå.
Jag trodde att vi var lite som två pusselbitar, han och jag.
Att vi inte riktigt kunde vara utan varandra. Vi behövde prata, dela våra äventyr och alltid lägga oss sent om nätterna. Jag hade så fel.
Det fick jag veta ikväll.
Och kanske har jag vetat om det lite hela tiden, särskilt nu den sista tiden. Kanske har jag förnekat det och hoppats för mycket. Han sa att han var ledsen, att jag alltid kommer betyda mycket, och att jag är underbar på många vis. Men det hjälper inte. Jag lät honom tro att allt var bra, lät honom tro att jag tog det bra.
Kanske gjorde jag det? Eller så bara ljög jag för mig själv.
Och det är nu min historia passar in så bra, för när jag satt på tåget hem från honom och tänkte "det här är kanske sista gången jag ser honom" så hade jag så jävla rätt.
Vi är inte en av dem som i slutet får varann
Människor åker förbi där han bor. Han springer på flickor och hälsar på alla som går förbi.
Men jag är inte en av dem.
Han får mig att tappa balansen
Vår sista dans
Dessa tårar verkar inte vilja sluta falla
Tänkte saker som "det här är kanske sista gången jag ser honom"
Tågvärden som så snällt kollade allas biljetter såg på mig med sorgsna ögon och frågade "är det något som jag kan hjälpa till med? Något jag kan göra?"
- Nej svarade jag. Och vem som helst hade sett att leendet jag gav henne inte räckte till.
I need you to need me
Men jag vet att jag saknar henne ikväll
Det sätter sig rakt i hjärtat, och stannar kvar där en evighet eller två.
Väntan
Den där känslan man får när någon så fin som honom skriver ord som för andra kanske inte betyder någonting alls. Och det gör ont vissa nätter, när han inte syns till, försvinner, och man ensam får sitta kvar och vänta. Då saknaden växer sig större och värre än någonsin.
och det är så konstigt
Du fick för stor del av mitt liv jag kunde inte andas tillslut
Det börjar närma sig nu. Och det är inte det att nervositeten kryper inombords, att jag längtar så pass mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen, eller att jag tappar andan lite varje gång jag kommer tänka på det.
Det är mer att det är nu det händer.
Och jag har aldrig bett om någonting, men av någon anledning har jag fått så mycket. Bara det att jag kommer få nya minnen som kommer sitta som sten inom mig, att jag fått det vackraste orden, eller det att han faktiskt spenderat sin tid på mig. Jag är ju bara jag?
Han har blivit en stor del av mitt liv. Och jag vet inte var någonstans som det plötsligt började handla om känslor, saknad och längtan. Men någonstans började vi så smått behöva varandra.
Och jag vet inte hur länge det varar. Men jag vet att jag inte vill att det ska ta slut.
För jag tycker ju så mycket om det här..
hjärtstillestånd
Och jag kan inget göra
alltid efter samma sak.
Allting handlar alltid om honom nu.
Men det vet han inte om.
att må bra av tystnad
Du är där, någonstans.
När vi sprang runt och solen lyste så starkt på oss att vi var tvungna att slänga oss i poolen?
När du en dag kom fram till mig och sa att det var kallt i vattnet och du bara stannade kvar.
Eller när vi befann oss mitt i vattnet och du spontant bad mig sjunga.
Då vi gick runt barfota och du berätta om dina drömmar.
Sista kvällen när jag kollade på dig och önskade att jag kunde ta med dig hem.
Jag kommer ihåg.
Och vad jag saknar det,
vad jag saknar dig.
