*
Och så kan man andas igen..
We still got time..
Jag förstår inte. För några dagar sedan var allt så lätt, så enkelt. Men nu, nu vet jag inte vart jag har honom. Jag har inte hört något, inte ens ett ord på flera dagar.
Vart är han?
För nu har jag suttit flera kvällar i rad i väntan på honom.
Jag känner mig lite nere emellanåt när jag verkligen börjar tänka. Folk frågar "Hur är det med dig?" Det är då jag svarar att allt är bra, toppen, underbart.
Men egentligen..
Är det inte riktigt bra.
Tar jag för mycket för givet?
Jag är rädd att förlora det som fått mig att sväva lite smått i 9 månader.
Jag är rädd att han ska säga det jag alltid fruktat.
Jag är rädd att jag inte ska få höra de där orden som får mitt leende att vara i dagar.
För vad jag saknar honom, hela tiden.
Vart är han?
För nu har jag suttit flera kvällar i rad i väntan på honom.
Jag känner mig lite nere emellanåt när jag verkligen börjar tänka. Folk frågar "Hur är det med dig?" Det är då jag svarar att allt är bra, toppen, underbart.
Men egentligen..
Är det inte riktigt bra.
Tar jag för mycket för givet?
Jag är rädd att förlora det som fått mig att sväva lite smått i 9 månader.
Jag är rädd att han ska säga det jag alltid fruktat.
Jag är rädd att jag inte ska få höra de där orden som får mitt leende att vara i dagar.
För vad jag saknar honom, hela tiden.
då blir man så varm inombords.
När ett tåg stannar vid tågstationen
När ett par ballerinaskor hoppar ned på marken,
och ett sockersött ansikte börjar titta sig omkring
När det sockersöta ansiktet får syn på pojken som hon är förälskad i
När pojken får syn på de där ballerinaskorna som han känner igen så väl
När de två förälskade personerna bara rusar mot varandra,
kastar sig i varandras armar för att sedan avsluta med ett skratt
och en bubblig kyss innan de går därifrån hand i hand
samtidigt som båda deras läppar exploderar av ord
som man längtat efter att få säga ända sen man sa hejdå förra gången.
När man får se något sådant, blir man helt lycklig inombords.
När ett par ballerinaskor hoppar ned på marken,
och ett sockersött ansikte börjar titta sig omkring
När det sockersöta ansiktet får syn på pojken som hon är förälskad i
När pojken får syn på de där ballerinaskorna som han känner igen så väl
När de två förälskade personerna bara rusar mot varandra,
kastar sig i varandras armar för att sedan avsluta med ett skratt
och en bubblig kyss innan de går därifrån hand i hand
samtidigt som båda deras läppar exploderar av ord
som man längtat efter att få säga ända sen man sa hejdå förra gången.
När man får se något sådant, blir man helt lycklig inombords.
Likt en dröm, skänkt från ovan.
"Men jag vet att jag saknar henne i natt."
Hur kan man sluta tänka på någon som ibland, kan säga det mest rörande?
Hur ska man gå vidare i livet när det enda man tänker på är honom..?
Någon som honom.
Visst var det finurligt i början, lockande och roligt i stunden. Men när minnen började väckas, saker klarnade upp och ord började betyda mer förändrades det. För ord som "sötnos" är inget man får höra varje dag, i alla fall inte från någon som honom.
