borttappatleende -

I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i

Är det nu jag faller för dig och du står och tittar på? Då jag ger mitt hjärta som du sedan krossar i tusen bitar?
Sanningen är nog den att jag gjorde det för länge sen. Någon gång mellan sömnlösa nätter, tid av förundran och varma sommardagar.
För när jag hörde din röst flög cirka femtusentrehundra fjärilar runt och krocka med varandra och jag kunde inget göra. Dina ord finns kvar i mitt huvud och jag kan inte riktigt få ut dem, de sätter sig på platser som jag inte kan nå. Och jag har fastnat i den här tiden med bruna ögonstenar och halvmånsformade smilgropar, som skriver vackra ord och får ett ungt hjärta att smälta.

Förälskad i en person som kändes så långt borta, men egentligen bara fanns ett telefonsamtal bort.

2011-02-27 @ 16:22:30 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

tid

För ungefär exakt ett halvår sen stod du mittemot mig, och tittade på mig.

Du tittade i mina ögon. Och log lite smått.

Du stod där en stund, helt tyst och funderande,

och plötsligt brast du ut i skratt och gick därifrån.

Någon frågade vad du skrattade åt, och du svarade "livet".

Och jag förstod ingenting.

Idag är du bokstavligt talat hundra mil ifrån mig, både konkret och abstrakt,

och förmodligen finns jag knappt bland dina tankar längre. Förmodligen inte alls.

Och egentligen är det okej med mig.

Men saken är den att jag får lite vågor av saknad i kroppen

någon minut i veckan, någon sekund om dagen, någon gång lite då och då.

Det känns som att allting handlar om tid. Att det som en gång hänt, kommer aldrig tillbaka.

I alla fall inte på exakt samma sätt. Men jag vill aldrig glömma. Och jag vill aldrig sluta hoppas.

På fler av dina leenden. Fler av dina starka kramar.

2011-02-14 @ 22:10:27 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Det gör ont.

"Jag tror jag försöker säga att du betyder mycket för mig"

Var kom de orden ifrån? Vad hände nyss?
Jag släpper inte taget om dig. Jag har tappat kontrollen och springer runt mellan väggarna.
Men det gör inget. För sålänge det handlar om dig bryr jag mig inte.

2011-02-12 @ 01:06:48 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

mig och dig och allt däremellan

Det känns lite konstigt att tänka på dig när jag kanske inte är viktig för dig
men ibland så log du lite extra mot mig de där gångerna då jag hittade dig
men jag tror att jag måste glömma dig för ibland tänker jag för mycket på dig
och du vet inte att det är fruktansvärt för mig när det är så långt mellan mig och dig
men jag kan inte bestämma mig för du är så underbar i och för sig

2011-02-09 @ 21:01:18 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

har sprungit ända sen barnsben

"Men jag blir som blind, jag blir som stum
Jag borde nog lugna mig
De kommer döma mig
Du lär väl lämna snart och här står jag kvar
För jag blir så dum av dig"

2011-02-09 @ 18:32:47 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hur ska det gå?

Det knyter sig i magen på ett obehangligt vis,
när jag läser någonstans att han funderar på att resa.
Det hugger till lite extra när jag tänker på att han kanske inte stannar kvar länge till.
Det blir storm i huvudet när han skriver saker som egentligen inte finns.
Jag tappar greppet ibland.
Eller faktum är, att jag tappar greppet lite hela tiden.

2011-02-06 @ 02:14:35 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kom hem när du vill, jag är vaken hela natten.

Sena kvällar
Korta nätter.
Det är så det blir.
Vackra ord, pirrande i magen.
Och förhoppningar..

2011-02-02 @ 01:56:13 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

"i april någon gång, när solen tittar fram"

Och sedan sa vi hejdå,
och du försvann.
Min halsduk luktade dig i flera timmar efter.
men det gör inte lika ont längre. i magen.
det luktar bara gott.
det luktar du.
på något konstigt sätt.
Däremot gör det ont
varje gång en vind av din doft
blåser förbi
när du egentligen inte är där
eller ens har varit där.

2011-02-01 @ 19:11:36 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()