Det räcker nu.
Jag kastar iväg det.
Det ska inte behöva vara så.
Att jag går runt och får ont i magen.
Så nu får det bli som det blir.
Antingen blir jag lycklig i sommar igen.
Eller så får jag bli lycklig på annat vis.
Jag får säga till mig själv,
att jag faktiskt inte är en liten porslinsdocka
som i ena stunden blir omtyckt
och i andra stunden glöms bort.
och går sönder.
Jag vill inte gå sönder fler gånger.
I så fall borde det finnas något ännu bättre.
Mitt förstånd säger att det är otänkbart,
men jag får väl se. Bara mitt liv inte blir bortkastat
på tankar och saknad som aldrig vill ta slut.