Vi har alla sett det på film,
hur kärlek ska gå till.
Hur allt blir bra i slutändan,
hur de får varandra till sist.
Därför väntar vi.
Vi väntar på stunden.
stunden då de perfekta leendena,
och de perfekta stunderna ska drabba oss också.
Men vad händer när vi har väntat för länge?
Var den där filmen verkligen kärlek på mänskligt vis?
Eller ska man behöva tänka på något annat sätt?
Tänk om alla dessa filmer inte fanns.
Hade vi känt likadant då?
Hade vi inte haft några krav då,
på hur kärlek ska se ut?
Vet vi vad kärlek är?